livet livet? Ja vad fan är det bra för egentligen? Jag faller in i mina kompisars negativitetsbanor när det gäller att blogga. Nä jag orkar helt enkelt inte skriva om ditten och datten längre, så här är det: livet suger verkligen. Jag känner att jag inte klarar av att följa mina ambitioner på jobbet, verkligen inte. Idag har jag insett att hur mycket jag än försöker så kommer det inte att ske någon förändring och jag måste sluta att ge 100% till verksamheten för det utnyttjas har jag märkt. Det är så lågt. I övrigt så har jag idag ännu en gång bittert erfarit hur livet kan vara förjävligt- hur kan nåt som var så fint plötsligt verka helt jävla oväsentligt? För min skull...nä det känns inte rimligt, vore det för min skull så skulle det se helt annorlunda ut. Så hur ska man göra nu då? Kan bara se 2 alternativ: 1. lägga mig ner och sakta och stinkande självdö. 2. Försöka hitta ett sätt att må bra igen och hur det ska gå till vet inte jag. Ja vad säger ni? Känns fegt att gå direkt på alt. 1 känner jag men det är gränsfall...men borde för min heders skull satsa iaf ett par veckor på alt. 2, får se om under kan ske eller hur det är. När hoppet lämnar kroppen känns det tomt, kallt och hopplöst (antagligen därav uttrycket).