...ser inte riktigt ut så här. När jag var yngre (för typ 1 månad sen) så trodde jag på kärleken, liksom att den alltid skulle vinna. Att det var den som var den viktiga, att det var den rätta vägen att gå. men nånting har hänt och mina ögon har börjat titta runt i vuxenvärlden och märker till min förskräckelse att det inte är så, det är inte kärleken som vinner, det är enkelheten, vanorna, slentrianen och den vardagliga tryggheten som vinner, men vart tog passionen vägen? vart tog kärlekens väg vägen? varför kan vi inte gå den? Jag, du och ni vi måste alla leva med konsekvenserna av det här, att vi väljer en annan väg. Rom är kärlekens stad säger dom och förr bar alla vägar av mot Rom men vart ska vi nu gå? till ett två-våningshus i Eskilstuna eller en asfalterad garageuppfart i ÖverKalix? Är det bara jag som vill till Rom? Jag hade kärleken men tappade vägen, nu står jag på en asfalterad garageuppfart och undrar om det är det här som är livet. Och ja tyvärr det finns saker som övervinner kärleken men för mig är det då fan inte asfalt. 

...kalasande är över. Lugnet har återigen infunnit sig. Det var trevligt, många människor, paket, och väldigt varmt. Så grönjävligt varmt har det faktiskt varit. Imorgon är det jobb igen, veckorna går otroligt fort nu men helgerna går desto fortare.

Livet rasade precis för en vän, jag hoppas att jag kan vara till hjälp, vad har man annars vänner till? 

Nu ska jag lägga mig i soffan och äta chips :)

Arrivederci!